söndag 7 oktober 2007

Helgen som gick

Helgen har jag tillbringat till fots kan man säga. Lördag morgon tog jag bussen in till stan vid 9,30-snåret och satte där i mig en stadig irländsk frukost. Därefter köpte jag en flaska vatten tll lågpris i en polsk affär. Endast en euro för en halvliter. Där tjänade jag in 50 cent för i de irländska butikera är vatten dyrare..... Utrustad med vatten och bra skor lät jag nu min Nokia ta ut en rutt från spiran i city till Howth och knallade iväg i strålande väder med en talbok från luren i öronen.
Nästa gång jag tog fram kameran var efter en halvtimma när jag gick över en kanal. Ganska idylliskt tycker jag, eller hur?
Promenaden fortsätter genom Dublins nordöstra delar och snart är jag framme vid havet. Jag ser ännu inte halvön där Howth ligger men jag knallar på. När jag vänder mig om ser jag att jag kommit en bra bit på väg. Det är lågvatten så havet ser inte så trevligt ut och Dublins skorstenar skymtar knappt därborta för soldiset.


Jag har kollat in ungefär var jag vill gå tidigare och väljer att inte följa nokians färdplan fö r jag vill gå lägs kusten. Det går en strandpromenad hela vägen ut till halvön och den var planen att följa, härkommer en karta, den röda linjen är vägen jag gick.
Jag knallar på och nu ser jag halvön därborta. Jag börjar bli trött redan nu och tittar efter bussarna som kör förbi mig, men icke!!Jag sätter mig och vilar på en stenmur utanför det här huset, trevligt va?
Jag går och går och då jag hela tiden ser målet därborta verkar det inte komma närmare. Men när jag nu ser bilden jag tog på seglarna så ser jag ju att det är betydligt närmare än vad jag tyckte då.

Jag har nu stannat och köpt mer vatten. Den här gången blev det en enlitersflaska för bara 2,20 i en strandkiosk. Nu har jag nått fram till viken på halvön och spanar söderut mot Dublin från en bänk jag satt mig att vila på. Jag tror nog ändå att bilden ljuger lite för så himla långt bort är det inte i verkligheten. Soldiset förvränger en del nen en dryg mil är det allt.
Nu börjar vägen slingra sig uppåtoch tack vare min gps och kartor i nokian hittar jag små vägar att gå och kan undvika den stora med mycket trafik. Jag går igenom villaområden och här finns det gott om stora lyxvillor. En hade tom. en hellikopter parkerad utanför.
Nu har jag äntligen kommit upp på högsta punkten och där ligger det här stället. Men jag hade känningar av blåsor under fötterna och vågade inte stanna trots att det var väldigt lockande såklart. Jag hade nu bara några kilometer kvar ner till Howth och tänkte att det är lika bra att fortsätta om än med inte särskilt raska steg.Här var jag tvungen att ta en bild och man behöver väl inte vara viking för att förstå var det här ortsnamnet kommer ifrån..
Nu gick det bara nerför och jag var mycket nöjd med mig själv när jag äntligen kom ner till Howth med den häftiga utsikten.När jag nu äntligen var framme så vågade jag mig på att sätta mig ner på en bänk för att vila. Jag kollade på min nokia och mätte upp sträckan jag gått till 23 km lite drygt och det hela tog ca fem timmar. Jag var helt slut kan jag säga. När jag som bäst satt där så kom det fram ett äldre irländskt par i ca sjuttioårsåldern och frågade om de fick störa vilket de såklart fick. De frågade var jag kom ifrån och kände till att vi i sverige är Lutheraner mm. Vi småpratade kanske en halvtimme och de var väldigt trevliga trots att deras syfte var att få mig att konvertera till katolicismen vilket jag vänligt avböjde. De lämnade i alla fall en gåva som skulle göra mig trygg om jag bar. Ett smycke med den heliga madonnan.

När de hade gått så kom det några italienare och frågade var sälen är. Hm, men då kom jag ihåg att sist jag var här med sverigebesök så såg vi sälar i vattnet i hamnen. Jag pekade ut var det var och de gick iväg. Bilden är från i våras.

Sen kom den en och frågade efter nån bra resturang och sen en som frågade om vägen till nåt ställe. Vad fan vad alla ska fråga mig om allt hela tiden. Nu fick det vara så jag tog mig stapplande bort till busshållsplatsen och kom på en buss till stan. Efter ett byte kom jag nästan två timmar senare hem till Castleknock. Nu var jag himla trött och hungrig och satte mig i den sista kvällssolen på uteserveringen på den lokala pizzerian. Jag tog ett glas rött och en Pizza för 22 Euro. 200 spänn alltså, sanslöst dyrt allting här. Därefter gick jag de sista 300 metrerna hem och slocknade som en klubbad.....

tisdag 2 oktober 2007

Glada Gubbar

Några bider från i lördags. Promenerade omkring på stan och stötte på dessa glada gubbar. Stod säkert en halvtimme och kollade när de spelade irländsk folkmusik. Trevligt värre. Gubbarna spelade, rökte o drack öl och kelade då o då med sina vovvar. Livsnjutare som såg ut att trivas i folkvimlet nere i Tempelbar. Jag däremot börjar tröttna på allt folk i stan. Det är sant, ibland när jag går i stan får jag nästan svindel av alla ansikten som virvlar förbi...


Prövar att lägga ut en liten filmsnutt också. Fungerar det så kommer det fler.

Ha det bra därhemma...