Jag har torskat på att surfa runt och kolla på vilken som blir min nästa mobil. De jag är inne på nu är antingen Nokia n95
eller Apples Iphone.
Jag älskar sån där prylar som innehåller allt. Iphone som snart börjar säljas har ju ingen inbyggd gps som Nokian men enligt den här reklamen har den en del andra käcka funktioner. Får se hur jag gör...
I lördags sov jag ut ordentligt och vid ettiden tog jag bussen till stan. Det var väldans varmt o skönt och jag promenerade runt ett par timmar innan jag träffade ett par vänner som jat tog ett par Bulmers tillsammans med. Bulmers är en Irländsk cider som kanske inte är så god när man smakar första gången men man vänjer sig och efter några glas är den kanon. Den är inte alls så söt som vår cider och smakar mycket mer äpple. Den finns på fat i pubarna men den är godast om man beställer den på flaska med ett stort glas fyllt med is. Alla som kommer hit måste prova den och jag köper med ett par flaskor när jag kommer hem.
Nåväl, jag traskade omkring på stan och började med en brunch som bestod av en kebab på en persisk resturang. Det finns två maträtter som jag fastnat för här än så länge
och den ena är just kebaben på Zayton, Parliament Street i Templebar. Det är ett ganska skabbigt ställe men de är välkända för sin goda mat. Kebaben här går på inga sätt att jämföra med den man får i sverige. Det blir en rejäl omgång i köket hemma innan jag lärt mig att kopiera den.
Den andra maträtten jag kommer att kopiera serveras på många ställen men är bäst på krogen vi kallar för kyrkan. Cesarsallad med varm Cajunkyckling och små strimlor av bacon. Sen jag åt det första gången har jag provat det på många ställen men ingen klår kyrkan. Kyrkan eller John Keating som stället egentligenheter är just en fd kyrka som numera är en pub och resturang i tre våningar. Där uppe är det dyrast, i salen på bilden ovan är den stora baren placerad och där har de typ pubmat. Men det är i källaren eller i fd kryptan som det är bäst, dels för att det är billigast där nere och för att de serverar Cesarsallad i en stor portion som varmrätt. Där uppe fås den bara som en mindre förrätt. Kan absolut rekommenderas för besökare gärna tillsammans med en Smithwicks som är en ale från Guinness.
Efter brunchen fortsatte jag igenom templebar och gick förbi den här lilla marknaden där man kan provsmaka olika sorters mat. Bla har de Ostron där som jag måste prova en dag.
Jag fortsatte genom Tempelbar och som vanligt, alla tider på dygnet är det fullt med folk där, något nyktrare på dagtid.
Denna byggnade plåtar alla och visst ser det trevligt ut?
Varmt och gott och mycket folk, inte som i Belfast.
En gatlykta med blommor
Här i folkvimlet på Oc0nnor Bridge är det inte tjejen i rosa kortkort som är det egentliga motivet utan den lille killern i kanske tolvårsåldern som sitter och gråter med en tiggarburk i handen. När jag stötte på honom första gången satt han i regnet och var blöt och skitig och grät. Jag liksom många andra la lite växel i burken och tänker vad är det med detta landet som låter barn ha det sådär svårt. Jag stod på håll och kollade honom och många vuxna stannar och pratar och vill hjälpa till. Jag vet inget om honom mer än att han bara gråter när det är folk i närheten och när jag ser honom nu brukar jag släppa en liten slant i burken och säga nåt i stil med- Hey mister professional och då tittar han ibland upp och ler lite i samförstånd. Varför han nu sitter och tigger vet jag inte, behöver han pengar till cigaretter, sprit eller droger eller är han utsänd av vuxna? I vilket fall så är han väldigt framgångsrik där han sitter med spelad förtvivlad blick och skakar av gråt. Oavsett varför så ger jag en slant till honom och andra tiggare då och då för något värre jobb än att sitta där kan jag inte tänka mig och de behöver också lön för mödan oavsett om de tigger för att alla andra vägar är körda eller om de gjort det till sitt yrke. Jag har alltid råd att ge bort någon tia.
En uteservering längs med Liffey. Här brukar jg köpa en kopp kaffe och sitta ibland. Det är på flodens norra sida och väster om Oconnor Bridge. Lägg det på minnet för det är så gott som det enda stället i hela stn där de har parkbänkar att sitta på. När man går och går som jag behövs det ibland och då går man hit.
Här går jag över HaPenny Bridge och tar en bild på Oconnor Bridge där borta.
Andra sidan bron och gränden som leder till Tempelbar. Folk, folk och folk.
Jag vänder mig om och tar en bild på HaPenny bridge. Namnet kommer av att när den byggdes så kostade det en halv penny att passera den. Nu är det gratis....
och går över den igen och tar en bild västerut
och en till österut
och ännu en
Till sist en bild Norrut bort mot baren Pravda där jag fortsätter bort i trängseln för att möta vännerna och ett par av de där flaskorna Bulmers på en av de få uteserveringarna i Dublin i solen.Efter att ha jobbat 4 dagars tiotimmarspass hade jag en ledig dag igår fredag och fick med mig en kompis på en tur till Belfast. Vi hade inga direkta planer men hade med oss ett ombyte och tandborste om det var tillräckligt kul för att övernatta. Det var det inte så vi åkte hem på kvällen igen.
Det började med att vi steg på bussen kl 9 efter att ha betalt biljetten som kostade 14 Euro. Lite dyrare än vanligt tycker jag. Det är 2,5 timmars resa och resan till Galway kostade 18 T&R och det är betydligt längre dit. Me n Belfast är ju ett annat land så det kanske är något med skatter eller vägtullar eller nåt, vem vet? Vi kom fram strax innan tolv och promenerade ut på gatorna i centrum. Vi tyckte att Belfast skiljer sig en del fån Dublin. Det var betydligt renare och allmänt prydligare och bättre ordning. Priserna var också lägre, ett mål mat på MacDonalds var ca 10 kr billigare och vi tyckte rent generellt att allt var lite billigare.
Detta är en bild på City Hall och här svajar också Union Jack tillsammans med Nordirlands flagga även om de inte fick plats på bilden. Nordirland är ju som ni vet en del av Storbritanien.
Det framgår ju också här då, det är väl Victoria som står staty utanför byggnaden.
I Nordirland kan taxibilarna se ut såhär. De har vanliga bilar också men även den klassiska Engelska taxibilen. I mitt tycke ett mycket trevligt sätt att åka taxi på, skönt att man kan sträcka på benen ordentligt. Efter att ha käkat så gick vi in på turistbyrån och kollade upp vad som var sevärt och vi bestämde oss för att t en guidad tur med taxi just. Det fanns flera olika bolag men vi tog bara en ur högen. Vad vi inte visste var att de körde lite olika rundor och den vi åkte med hade en förare som var katolik och kom själv från ett problemhärjat område av Belfast. Vi fick en trevlig åktur på ca 90 minuter och mycket information om konflikterna i Belfast om än med säkerhet väldigt subjektiv och starkt färgad av förarens egen inställning. Vi såg efteråt att en del andra taxibolag hade guider från sas båda lägren och det hade kanske varit bättre att åkt med en sådan. Men hur som helst så var det en trevlig åktur.
Här är några av de berömda väggmålningarna i det katolska området. Nu handlar de inte bara om IRA och deras kamp utan om konflikter världen över. Var konstnärerna står politiskt råder det ingen tvekan om eller hur. Jag vill inte påstå att jag är expert på vad som hänt i Nordirland eller Irland i stort så jag ska undvika att komma med med alltför mycket tyckande. Vill du läsa på så kan du göra det här.
Här stannade vi till vid ett minnesmärke som om jag förstod föraren rätt hade byggts av kvinnor utan något tillstånd. Här fanns en mängd namn på människor som dött i kampen. Här syns i alla fallinga Brittiska flaggor kan jag säga, ingen Nordirländsk heller utan bara den irländska.
Bobby Sands var en IRA-medlem och ses i de här områdena som en stor hjälte. Guiden berättade att 1976 bestämde Engelsmännen att man skulle sluta att kalla IRA-dåd för politiska handlingar och istället klassa dem som kriminella brott. Det förde med sig, läs mer om dtta här, att Bobby och de andra som satt fängslade skulle kläs i samma fångdräkter som andra kriminella på fängelserna. Bobby vägrade detta och och virade istället in sig i en filt. Enligt föraren togs han ifrån även filten och var naken i fängelset. Detta spreds till en massa andra IRA-fångar och senare började man också att hungerstrejka och den här killen dog av svält i fängelset.
Här är en annan minnesplats över dödade och i bakgrunden syns muren med högt stängsel som delar av den här stadsdelen mellan protestantiskt och katolskt område. Detta är på den katolska sidan. Det syns inte på bilden men runt omkring ligger det vanliga hus där folk bor. De har förmodligen ingen aning om vem som bor på andra sidan muren.
Föraren fortsatte turen och här har vi just kört igenom en av grindarna och är nu på den protestantiska sidan.
Här fanns det också målningar men föraren stannade inte så vi kunde gå ut och ta bilder.
Jag tog några bilder genom bilfönstret i alla fall men här fick vi inga kommentarer av föraren.
Istället tittade han sig oroligt omkring
och efter bara ca en minut så vände han bilen igen
och vi körde ut på den för honom trygga sidan igen. Han var helt klart mycket illa till mods på "fel" sida om muren.
Här kör vi förbi en annan grind i muren som är stängd.
Huset på gatan mitt emot grinden har inga fönster. De är igenmurade då de hela tiden krossades av projektiler från andra sidan då grinden tidigare varit öppen. Alla grindar stängs varje kväll klockan åtta. Fattar man nåt av detta?
Vad är detta då? Jo, en polisstation på den katolska sidan. Här gillar man inte poliserna och det syns när man ser hur de försöker skydda sig bakom höga murar och galler. Plastpåsar med färg kan man kasta på muren i alla fall.
Fler döda IRA-medlemmar.
Fler minnesmärken.
Här pekar föraren ut alla namn över döda på tavlan. Nu är vi i hans kvarter och han berättar att han kände alla och själv har suttit i fängelse.
Killen till höger på bilden rymde tre gångr från fängelset berättade föraren mycket stolt.
Minnesmålning över kvinnliga IRA-medlemmar.
Nu är vi på den gigantiskt stora katolska kyrkogården och här ären avdelning för de största IRA-hjältarna.
Barn som dött av gummikulor tror jag att han sa.
Efter taxiresan går vi runt på stan igen. Observera hur folktomt det är.
En annan turist och jag är alla som finns i hamnen.
I Belfast har man liksom i Dublin också en spira. Men denna sitter på kyrkan och ser lite malplacerad ut.
