Dags att åka hem
Så var det klart. Jag har gjort min tid i Irland och det är dags att åka hem. Jag vet att jag har varit kass på att blogga sista månaderna men som jag sagt innan, ingenting nytt har hänt och det är inte kul att upprepa och skriva om saker jag redan gjort innan.
Jag har haft ett par besök som jag inte skrivit om. Anledningen var att Internet låg nere och sen har det inte blivit av. Bror med fru tog mamma med sig och var här fyra dagar och vi hyrde bil och åkte till nordvästra delen av ön. Här kommer några bilder
Den röda linjen visar ungefär hur vi körde. Vi övernattade inte utan tog det hela som en dagsutflykt och tillbringade i stort sett hela dan i bilen.
Här stannar vi till vid havet nånstans utanför Donegal. Här finns det ingen strand utan bara klippor som havet slipat till lustiga mjuka formationer.
Vackra vyer finns det gott om här också, men det var nog ändå häftigare nere i Kerry och Dingle.
En sjö uppe i bergen, vackert så det förslår..
Ett besök på Jameson whiskeydestilleri med en guidad tur är att rekommendera. Lägg ner Guinness och gå hit istället. Mycket bättre. Här är en bild på baren i den gamla fabriken.
......... there is whiskey in the jar...På pubrundan hamnade vi på ett ställe med traditionell Irländsk musik och till mammas glädje visades det även riverdance. Ingen bra kvalitet på filmen tyvärr men man hör ju..
Senare hade jag även besök av M som skulle sova på madrass på golvet i mitt lilla rum. Luftmadrassen läckte så hon fick flytta in i vardagsrummet och bo i soffan. Det var säkert mycket bättre då jag inte tror att de medhavda öronpropparna tog bort mina snarkningar till fullo.
En annan sak jag lovat är ju detta:
han hade ätitit mycket och var väldigt mätt
han stapplade hela dan med ryggen böjd i dåligt skick
han letade och försökte, men när vi kom till Limerick
han hittade dörr, med hasp, till toalett...
Jag gillar att sluta på jobb för det blir så roligt att börja med nåt nytt, vad det nu blir nästa gång? Jag hade min leaving pint på The Bell och så gott som hela teamet och ett tiotal andra kom trots att det var en kväll mitt i veckan. Tack för det. Det var kul att ta några Guinness tillsammans en sista gång, i alla fall för den här gången.
De sista dagarna här har jag mest knallat omkring i stan och shoppat lite och på kvällarna tagit en öl och nåt att äta tillsammans med min vapendragare sedan i somras, Mange. Nu får du gå på Bojangles själv. Du vet var jag finns och om du har lite flyt så ses vi nästa gång i Barcelona. Eller varför inte hos Vasse i Grekland. Det gäller dig också Martin...
Ha det allesammans, vi hörs!
Det har varit kul att vara i Dublin ett år eller 338 dagar för att vara exakt. Jag har lärt känna många nya människor och en del av dem kommer jag säkert att träffa igen. Men,
